Mitt hjärta snörptes samman.
Helt oförskyllt, för något jag inte gjort eller kunnat påverka fick jag skäll.
Det kändes som att vada i djupt vatten.
Jag kippar efter andan! Biter ihop men känner mig sårad.
Den som uttalade orden viste knappast om den skada dennes ord gjorde i mitt indre.
En lång stund känner jag hur hjärtat blöder.
Utan förvarning utalas orden som får mitt hjärta till liv igen.
Ett litet ord. Ett glatt och lekfullt uttalande av någon jag uppskattar.
Plötsligt känner jag hur mitt söndertrasade självförtroende läker.
Hjärtat tar ett glädjeskutt.
Lika plötsligt, kommer nästa ord av beröm.
Jag kan lova att jag nästan svävade!
Jag tänker på mig själv.
Hur lätt är det inte att låta den egna frustrationen, ilskan, tröttheten gå ut över andra.
Jag har med sekerhet uttalat ord som sårat någon annan. Ett tanklöst ord som jag inte reflekterat över som bara slant. Kanske jag inte ens såg vilken skada jag gjorde.
Jag hoppas att jag mera frikostigt kunde låta de uppmuntrande orden strömma.
Hoppas att mina ord kunde få lyfta upp någon i stället för att slå ner.
Vilken makt det finns i våra ord!
Två korta enkla ord av två människor har i dag lyft upp mig och gjort att det känns värt att fortsätta.
Till Er som följer min blogg: Tack alla Ni som läser! Tack alla Ni som skriver meddelanden eller kommentarert, det värmer!
Miia
Tänk så viktiga våra val av ord är!
