Hur lever livet?

Vänskap- glasspets halsband Miia-smycken

Länge sedan det blivit ett smyckes inslag här på bloggen. Länge sedan jag över huvudtaget hunnit blogga!Tyvärr har inte tid eller krafter räckt till för att tillverka och fota smycken i höst, Miia-smycken har tillbringat en tid i dvala. Hösten har gått  i jobbets tecken, men också lite bildkonststudier har jag hunnit med. Fredagar har varit vigda för bildkonst. När huvudet är fullt av livshistorier och berättelser är det skönt att koppla av med konsthistoria och måleri. Ett skönt andningshål inför helgen.
Många håller antagligen med mig om att man behöver en motvikt till jobbet om man har ett människonära yrke. För mig är kreativiteten och skapandet viktigt, men också att ha tid att skriva och läsa ger krafter. Familjen behöver sitt och jag behöver tid med familjen.
Och det som jag saknar allra mest i det intensiva jobbrelaterade är tid för vänner, nära och kära.
När huvudet blir för fullt av jobb relaterade livsberättelser har jag omedvetet också minskat på telefonsamtal och besök till mina vänner. Och det känns som en stor förlust! För vänner ger kraft och perspektiv på livet.

Miia-smycken har fått leva ett liv i lådor denna höst. Pärlor och färdiga smycken har varit ner packade.
Till Er som undrar vart Miia-smycken.shoppen tagit vägen kan jag berätta att Miia-smycken fortsättningsvist finns till försäljning på www.hops-shop.fi men inte längre i en egen shop. Allt har sin tid.

JUL FRID!

Lilla hjärta

stilla

en liten vila

ljuset möter

en skärva is

En droppe

värme, ljus

smälta 

andas

Julefrid

                                                          Miia 2012

Steget ut i längtan

Jag har längtat så länge att komma iväg, men nu känner jag nästan att jag vill stanna här.
Jag har längtat så länge, efter en dröm som jag burit, nu är den här och jag vill inte mer.
Varför är det alltid så svårt att ta just det lilla steget från ombonat, bekvämt och bekant vidare ut i det okända , efterlängtade drömmen?

Jag ska våga, jag måste våga, ta det lilla klivet, jag tvekar bara en sekund till, sen ska jag ta steget.

"- Gud, visst är du med mig?! Håll min hand när jag tar klivet ut från det bekanta in i det som ligger framför. Fast jag inte är säker på stegen, led mina fötter rätt! Amen!"

Nu tar jag klivet.......

Bortglömda skatt

                                                             Ett ord här, ett ord där,
                                                        pusselbitar som faller på plats
                                                                 en glimt av ett liv

                                                        Gyllene slingor, stråkar av ljus
                                                        orden vävs in i ett sorgligt brus
                                                     
                                                                skärvor av skratt
                                                                tårar som gömts
                                                     Livet som blev en bortglömd skatt

                                                                                                       Miia 2012
                                                                 

                                         

Vems tankar?

Just idag har jag tunn hud, inget pansar alls.
Vad är det som gör att vissa tankar, åsikter eller drömmar är okey men andra inte.
I någon annans ögon eller öron....

Vi  har rätt att tänka, rätt att känna, rätt att vilja, rätt att önska.
Rätt att veta vad som är rätt för oss.

Och de dagar vi glömmer bort vad som är rätt och riktigt får vi luta oss tillbaka och komma ihåg Guds tankar för oss.

"Jag vet väl vilka tankar jag har för Er fridens tankar inte ofärdens till att ge Er en framtid och ett Hopp....."
Jer 29:11
                           
Så den här dagen som inte alls ville som jag ville, den här dagen när min hud var så tunn och orden så vassa, den här dagen när blickarna borrade sig så djupt och suckarna var så högjudda får jag luta mig mot orden som säger att mina känslor inte spelar så stor roll, för Hans tankar är frid, framtid och Hopp

Han hör suckar, han känner hur tunn huden är och han vet hur blickar bränner.

Konsten att våga att vara

                                               Tänk så svårt det skall vara att VARA.
                                               Jag lever i en process.
                                               Mina tankar pendlar från då-tid till fram-tid
                                               sveper över nu-tid.

                                               Jag har valt att våga, fast jag inte vågar.
                                               En ständig kamp med mig själv och omvärldens förväntan.
                                               Tvivel och hopp.

                                               Jag är rädd att inte våga hela vägen
                                               Men jag vill våga
                                             

Minä olen sinut nimellä kutsunut, sinä olet minun. / jag har kallat dig vid namn, du är min

Kiitos kaikille Naistenviikonlopun osallustujille! Oli ihana tavata teidät kaikki!
Oli merkittävä viikonloppu!

Minulle nousi mieleen nimen merkitys viikonlopun aikana.

Minun nimeni on Maria, mutta harvemmin kukaan kutsuu minut Maria nimellä. Olen aina Miia.
Olen jopa vähän halveksinut nimeäni. Ihmetellyt miksi minua on kastettu Mariaksi kun sitä nimeä ei käytetä.
Viikonloppuna yksi puhujista antoi meille tehtäväksi miettiä mikä meidän nimi on, eli meidän oma näkemys nimestä tai meistä itsestä. Onko se "rakastettu, ihana, toivottu, riittävä"? tai " hankala, tyhmä, ei toivottu, toivoton"?

Minä olen saanut nimeni minun äidin mummun jälkeen. Hänet kutsuttiin Granna-Mari: ks ( eli kaunis-Maria). Mutta en koskaan ole tuntenut itseäni Kauniiksi-Mariaksi. Kerroin eräälle tuttavalle, Ullalle, kuinka en koskaan ole ihan samastunut nimeeni.
Seuraavana aamuna yksi toinen nainen Marja tuli sanomaan minulle: - Huomenta Kaunis-Maria!
Minä en heti reagoinut vaan vasta hetken kulttua säpsähdin!
- KAUNIS MARIA!

Jumala tietää meidän oikeat nimet ja hän kutsuu meitä aina oikealla nimellä!

Minä iloitsen siitä että minä saan olla Kaunis Maria, ja se tuntuu oikealta!

Inte ett hårstrå

                                                                 Inte ett hårstrå
                                                                 kan falla
                                                                 gå förlorad för Dig

                                                                Att jag inte orkar
                                                                betyder ingenting
                                                                för Du bär
                                                                mig

                                                                Min fot
                                                                min hand
                                                                de mister greppet
                                                                men Din hand omsluter mig
                                                           
                                                                När jag inte orkar tro
                                                                Finns Du
                                                                                                       Miia  2012
                                                               

Tid

Ofrivilligt har vi sugits in i stress spiralen.
Plötsligt fylls kalendern med måsten. tiden som måste passas. Uppgifter som skall göras.
Vi pusslar och kompromissar. Vem hämtar, vem för, vem kör?
Jag har möte då, du har lång dag, jag har lång dag, vet inte när jag slutar.
Flytta tider, byta dagar. Vilken soppa.

De lediga stunderna fylls med vardags sysslor, tvätta, städa, handla, barnens läxor, läsa till prov.
Jag har inte dåligt samvete, nej. Jag blir bara så trött på att hasta. Jag sörjer att tiden som nu är går i en takt som inte kan hejdas.
Att ta vara på tiden kan ibland bli en omöjlighet också för en bakåtsträvare som jag.
För jag hinner inte reflektera, stanna upp. För redan nu pockar nästa uppgift på.

" Herre, min tid räcker inte till. Jag tar steg till sidan, försöker varva ner, men livet vill annat. Du som finns, fanns och kommer att finnas, ge mig perspektiv. Låt mig förstå vad som är riktigt och viktigt just nu. hjälp mig att prioritera rätt. Också ibland mig själv och de mina. Tack för att tiden är Din."

26 kg pärlor och ett krackelerat liv

För några veckor sedan fick jag 26 kg pärlor. Krackelerade glaspärlor i en mörk dov havsblå färg, ametistlila, gröna, genomskinliga, ljusblått och lite lamppärlor blandade med.
Två stora lådor fulla med pärlor sorterades av ivriga händer.
Vad jag ska göra med pärlorna vet jag ännu inte.

Livet just nu känns som 26 kg krackelerade pärlor i dova färger.
En gåva, men jag förstår inte hur allt hänger ihop. För många andra är säkert livet också ett mysterium.
Mina pärlor i livet är krackelerade. Brustna, ofullkomliga. Svåra att förstå sig på.
Många livsberättelser är sådana. Brustna, smärtsamma.

I går fick jag uppleva hur bräckligt livet är. Hur skört allting är. Hur skör jag är.
Tårarna som hulkades fram i en trygg famn fick lösgöra smärtan.
Livet är skört, det är krackelerat. Men det finns en trygg famn.



"Tack Herre att jag inte behöver ta mig igenom ensam.
Tack för att Du håller för all min ilska, all min gråt och alla mina varför.
Tack för att Du aldrig överger mig."

Livet kan gå sönder

                                                                Livet kan gå sönder
                                                                vittra och smulas itu
                                                                Herre, Du kan alla smulor
                                                                samla och använda ännu

                                                                Livet kan gå sönder
                                                                smärta och sorg ta i famn
                                                                Herre, Du tröstar och för mig
                                                                stilla till vilans hamn

                                                               Livet kan gå sönder
                                                               krossas och brytas itu
                                                               Herre, Du helar och samlar
                                                               varje litet korn

                                                               Inget skall slängas
                                                               eller glömmas
                                                               Livet kan hela igen
                                                                                                        Miia 2012          


Texten blev skriven till kvinnocafét i Jakobstads församling 20.09.12. Temat var brustenhet.
                 

Ge bort lite uppmuntran

Uppmuntran kan vara en blick, ett leende,
en hälsning på telefon. 
Uppmuntran kan vara ett besök. 
En fråga: Hur har Du det?  
En gåva är en konkret påminnelse 
om att någon bryr sig.
Kom ihåg att uppmuntra varandra. 

Matnyttigheter

Damen är grå hårig, lite böjd och hon går med käpp.
Men hennes blick är pigg och jumpern klar rosen rosa.
Vi bokståndet tilltalar hon mig.
- Här finns så mycket bra. Har du läst.... så pekar hon på Tomas Sjödins böcker 
- Ja, jag har plöjt genom hans böcker under sommaren: svarar jag.
- Har du läst Skytte? frågar hon.  
 - Ja det har jag.

Hon funderar en kort stund, sen ler hon och säger: - Här finns så mycket bra "mat"! Sen går hon.

Jag ler, jo här finns så mycket bra mat!
Jag själv har också sökt mig till bokståndet för att få bra "mat", något nytt att tugga på.

Efter en stund sitter jag på ett seminarium. Jag känner mig inte så värst bekväm.
Jag undrar om jag ska smita ut, men väljer att stanna kvar.

- Om man inte upplevt något kan man inte ge något! 
Orden var just sådan "mat" jag behövde.
Seminariet fortsätter. Det är en dialog mellan de som ansvarar för seminariet och deltagarna.
Efter en stund får damen från bokståndet ordet. Hon har upplevt och hon har något att ge.

Hon påminner oss andra om vikten att fråga varandra hur den andra har det.
 På riktigt har det och påminner om att "hur det ser ut" inte alltid är så som det är.

Tack för matnyttigheterna i dag!
Jag ska smaka på dem och nära mig. Vill också bjuda Er mina vänner på dagens "mat"!

Det finns så mycket jag borde berätta.....

Några dagar har jag gått och känt på mig att allt inte står riktigt rätt till för ett av mina barn.
Jag har försökt locka fram det som bekymrar. Jag har försökt "prata förstånd". Lista ut vad det kan vara. Till slut gett upp och istället försökt be och vänta ut ett svar.

Oväntat i bastuvärmen kommer svaret. I skymningen sitter bara hon och jag och njuter av tystnaden och värmen. Ute är det kallt och grått. Hennes huvud är ned vänt, axlarna ihop dragna. En suck, ett andetag:

-Mamma, he e så mycki ja sko behöv berätt!

Tiden står stilla. Bastuugnen pyser. Fönstret har fått imma på glaset. Jag sitter stilla. inget annat är viktigt nu.

Sakta väller orden fram. Jag får ta del av hennes vardag och hennes bekymmer. Vi sitter stilla och  tänker båda två. Jag låter hennes ord komma i egen takt, försöker att inte ställa frågor eller ge svar. Bara lyssna in.
Stunden känns helig. En stund av förtroende, en stund av tillit.

Vem vet

                                                      Vem vet vad som döljer sig
                                                      bakom dom slitna skorna
                                                      De grå byxorna
                                                      T-skjortan som tvättats oformbar

                                                      Vem vet vilken smärta som bor
                                                      i den stora kroppshyddan som vaggar fram

                                                     Vem känner törsten efter liv
                                                      som ryms i den tomma väskan
                                                      som dinglar på axeln,
                                                      som påminner om längtan efter att fyllas

                                                     Vem känner alla tysta skri
                                                      alla tårar som osynligt rinner ner för kinden

                                                     Vem känner de smärtande händerna
                                                      som maktlöst knyter sig

                                                     Vem vet vad som bor
                                                      innuti var och en.

                                                                                                        Miia 07/12

Nådefrön

I dag plockar jag nåde-frön.

Ett givande samtal med en kollega, en snabb lunch med väninnan. Frön som ger liv - ett frö av nåd.

Jag våndas för en uppgift jag fått. Temat som känns så luddigt och stort. Men, kanske det också är ett nåda-frö. Ett frö som får gro. Allt behöver inte vara "färdigt" när det presenteras, det kan vara en utandning och en inandning av liv.

Att dela erfarenheter och tankar med andra ger perspektiv.

Jag är så tacksam och glad över de samtal jag fick i dag.
Jag tror på nåd.

Glimtar av liv

Jag fick en bukett blommor av min kära.
Buketten har vissnat men jag kan inte förmå mig att slänga blommorna.
De står torkade och utblommade i vasen, men jag förmår  inte slänga dem.

Buketten var en lyckönskning. Men det var inte lyckönskningen som hindrar mig att kasta bort de döda blommorna. Utan det att blommorna påminde mig om vem jag en gång var.

Buketten bestod av blåklint, min favorit blomma från min ungdom.
Blommorna jag hade i håret när vi gifte oss. Blommorna som "var jag".
För mig betyder de tillförsikt till livet, hopp och lycka.

Buketten väckte något i mig. Ett minne i kroppen om vem jag är, vem jag var.
De gav en glimt av livet.

Komplicerade möten

Situationer där på klistrad artighet och låssas trevlighet förutsätts får mig illa till mods.
Artiga ord, som inte betyder någonting, blickar som inte säger något. Flams och trams och sen bortvända blickar.

Ibland vill jag bara försvara mig, förklara mig, fast ingen sagt något. Andra gånger bara strunta i det.
Livet är inte okomplicerat.

Våra värden finns inte i andras föreställningar om oss. DERAS värde finns inte i MIN föreställning om dem.
Jag vet inte vad de gått genom i deras liv, lika lite som de vet något om mitt liv.

Det är skönt att komma ihåg att mitt värde inte finns i någons föreställning om mig, mitt liv, min livshistoria.
Lika lite som mina tankar om andras liv och leverne påverkar värdet av deras liv.

Uppmuntran och stöd

I sommar har uppmuntran från människor i min omgivning fått betyda mycket.
För mig kom uppmuntran från oväntat håll, som en glad överraskning.
En okänd människar ord kan ge näring, en bekants uppmuntran mod att våga nya steg,
en väns stöd är ovärdererligt.

När knän ger vika

Hennes knän ger vika och hon faller bakåt
En hand sträcks ut
Hon famlar och kommer upp

Förläget och med tårar i ögonen lyfter hon sin blick
För Dig, För Dig, För Dig...

Det var för Dig handen sträcktes ut
Det var för Dig

Oavsett vad som fått dig att tappa greppet var det för Dig
För Dig

Det bristfälliga materialets lovsång

Jag har tankat ord och människor den här sommaren. Fyllt mitt sinne med tankar av andra. Känt hur min tomma tank sakta fylls av kraft igen. Böcker, böcker, böcker. Jag har läst långa kvällar och nätter. Njutit och sugit i mig ord och uttryck. Många citat hade jag tänkt spara och komma ihåg, men mitt aktiva minne har redan glömt. Mitt inre har de ändå fått friska upp och ge näring.

Just nu ligger boken: Ett bruster halleluja, under min säng. Boken är ingen streck läsnings bok. Temat om kyrkklockor är ganska främmande och ointressant för mig egentligen, men Tomas Sjödins tankar och funderingar om brustenhet och kyrkklockans ljudande fångar något i mig.

"I rätta händer kan kan det bristfälliga materialet ljuda oändligt vackert"

Citatet känns talande.

Om det är något jag känt mig under den här sommaren så är det sprucken. Sönder, trasig, bristfällig,sargad.
Sargad- ordet hörde jag igår. Vi går inte omkring och säger att vi är sargade, men ordet fick en genklang i mig. Sargad.

" Tack Herre för livet. För händelserna i livet som formar, omformar och ger oss vår klang. Hjälp oss att lita på dig och våga ge våra spruckna livs-klockor i Din hand, så att Du får spela fram den verkliga livsmelodin i vårt liv- din lovsång" Amen

Dina ord

Tala vackert till dig själv.
Du gör dig illa med ditt negativa språk.
-jag är en sådan......

Orden skär i  hjärtat.

Du är vacker och värdefull, för Gud skapade dig sådan.
Hans tankar och planer för ditt liv är goda.

Du räcker, du duger du är mer därtill!

Eko av ett hjärta

                                                          I min hand finns en sten
                                                                 sval som natten
                                                                  het som dagen

                                                         I mitt hjärta bor ett eko
                                                             större än mitt jag

                                                   I tomheten släpper jag min sten
                                                            lyssnar efter ekot
                                                
                                             Känner dagens hetta, nattens svalka
                                                      runga mellan själens väggar

                                         Jag lyssnar in och känner ekots mjuka röst
                                                  för dig, för dig, för dig, för dig

                                                      sen tysnad och ett svar
                                                                  För Dig


                                                                                                    Miia 2012
                                         
                
                                                  

En bit av en dröm

En liten bit av en dröm går i uppfyllelse just nu. Mina smycken finns nu till försäljning på TAITO SHOP / KANKURI ! Redan namnet får mig att bäva. TAITO!


TAITO SHOP.ar finns 16 st runt om i landet. Mina smycken finns till försäljning i Karleby på TAITO shoppen där. Butiken är mera känd under namnet KANKURI. På Kankuri ordnas dagligen hantverkskurser. Allt från mattväv, tovning, silverkedjor till pappers lampor och tvåltillverkning.

TAITO shopparna är absolut värda ett besök. Hantverk från olika håll av landet finns till försäljning, likaså material och mycket INSPIRATION!

Kankuri finns vid Mannerheimsplatsen 3 Karleby.  I utkanten av Neristan, ett stenkast från stadskyrkan.
Kan tipsa alla rese-sugna att i Karleby finns en fin gammal stadsdel som heter Neristan. Gatorna är smala och trähusen med sina vackra gårdar underbara. Små shoppar och butiker som lockar till besök. Mellan stadskyrkan och Antila finns ett härligt Våffel och konstbageri värt besök! Sitt ute i den lummiga trädgården och avnjut en våffla, gå in i konstbageriet och beundra konst från trakten!
Bl.a. Vivan Huhtas ( kolla hops-shop) festliga småhus!

Kokkola är så mycket mera än shopping centra!

MIIA-SMYCKENS SOMMAR 2012

Äntligen sommar! Marknader och försäljningar brukar höra till, men i år blev planerna lite förändrade. Marknaderna är ännu lite osäkra men två fasta försäljnings punket finns:

 I sommar hittas Miia-smycken på Café Bryggan
Café bryggan finns vid stranden nedanför Långöskola i Öja, Karleby.

Cafét är litet och mysigt med många sittplatser ute på den härliga bryggan.

Det är inte bara Miia-smycken som hittas på Cafét. En fin akvarell utställning, produkter från Majahome och Mystorpet m.fl. finns också till försäljning.
Glass, Kaffe och salt tilltugg hittas också.

Nyheterna för i sommar: Ros-halsbanden och Lilla hjärta halsbanden finns till försäljning lika så "gamla godingar" som Maria- madonna kombinations smycken och ringar i olika färger.

Vy över bryggans vackra bodar

I Pettersson trädgårds presentbutik hittas också Miia-smycken! Också här finns det nyheter, men också modeller som tidigare somrar varit populära, bl.a. de korta halsbanden med ett större silverfolieglas hjärta.

Ringar för sommarens fester

Vilka marknader som blir aktuella för min del i sommar är oklart ännu. Både Essemarknaden och Krombidagen som jag brukar besöka blir inte av i år för min del.
Men om andan faller på kanske jag ställer mig på torget i Kokkola en onsdagskväll på kvållstorget, det har jag inte gjort på några år!

Miia-smycken shoppen skall få påfyllnad och glöm inte HOPS-SHOP där finns Miia-smycken året om!

  
              

Tvärnita i semestern...

Semestern den efterlängtade har startat. Förväntningarna är skyhöga. Men i mig bor en isklump som inte vill smälta.
Brådskan jag hade ännu minuten innan jag stängde dörren till jobbet  bor kvar i mina muskler.
Jag tillåter inte min hjärna att gå ner i varv, för då, vad händer då? Kommer jag att bli en våt fläcka av tårar?  Kommer filmen att spelas upp igen?  Kommer mitt minne att svämmas över av alla möten, livshistorier, känslor? Jag orkar inte spela filmen en gång till, jag vill lägga det åt sidan utan att känna, tänka eller se!
Hjärna, hjärta och känslor rusar vidare, utan att tänka, känna eller vara varse om nuet. Jag vill inte stanna, för finns det något som fångar upp mig när tårarna kommer?

Låter det bekant? Semester, härligt ord, skyhöga förväntningar.

Ett klokt råd jag hörde på radion i fjol var att veckan innan semestern startar börja trappa ner.
Borde ha lytt rådet!
Nu sitter jag här efter  att ha åkt 500km/h och tvärnitat mitt i semestern.

Hoppas Ni får en rogivande semester! Ge Er tid att trappa ner! Tid att känna och tänka!

Känslan av osynlighet

Smärtan får mig att stanna upp.
-Blev jag "trampade på en öm tå"? - Lessen, förvirrad och sårad stannar jag till.
Orden som inte uttalades för att såra smärtar till.
Som att bli sparkad på en blånad, eller trampad på en redan ond tå känns smärtan.
Jag drar mig tillbaka.
Jag har inte ord för vad jag känner.

Stilla kommer tårarna.
Det är barnet i mig som gråter.
Det är minnet av något- jag vet inte vad.
Känslan av osynlighet.

Har de här orden, dolda i mitt indre, format mig till någon jag inte är?
Är det här en bit av mig själv som jag inte kommer ihåg?
Blev ordet en formel som spann sitt nät kring den jag skulle bli?

Jag låter smärtan sjunka in, låter mitt indre bli medvetet av osanningen.
Jag vill inte längre styras av osanningen.
Jag vill ha ljus!

"Herre Jesus, du ser min smärta, du ser mina sår.
 Smärtan från orden som format en felaktig bild av mig vill jag inte längre bära.
Tack för att Du tar emot varje sårat hjärta. Du renar och helar såren vi fått.
Tack för att det aldrig är försent att bli den Du ämnat oss till att vara."
Amen

Perfekt men inte fullkomlig!

Perfekt men inte fullkomlig, halsband av icke fullkomliga sötvattenspärlor, helt PERFEKT!

I denna stund, just nu, känner jag mig allt annat än tillräcklig och användbar. Jag förvånas över hur snabbt känslan av att vara tillfreds kan bytas mot missnöje.  Men jag håller på att öva mig i att inte låta andras krav, förväntningar och missnöjen får fotfäste i mitt känsloliv.

Jag är inte fullkomlig.
Men perfekt som den  jag är. Med mina gåvor och mina anlag.
Jag är inte fullkomlig, kommer aldrig att bli. Men jag får känna glädje över mitt liv. Andras liv kan jag inte bära på mina axlar.

Jag övar.


Boktips till läs sugna: Drunkna inte i dina känslor- av Maggan Hägglund och Doris Dhalin

Förlösande tankar

Somliga tankar kommer plötsligt, andra gånger kan man ana tankarna och resonemangen innan de blivit till konkreta tankar. Som en aning eller känsla man burit med sig en lång tid men inte fått fatt på. Sen plötsligt bara "föds" tanken och den är så förlösande och självklar.

Jag har en känsla som jag länge försökt fånga. Jag bara anar och känner den ibland. Stundvis känns den alldeles nära och nåbar, så smiter den iväg igen.

För att fånga tanken behövs stillhet men just nu är stillhet en bristvara och jag får nöja mig med att känna mina tankar svischa förbi.

Känslor behöver inte alltid vara himlastormande, djupa eller märkvärdiga. De kan vara små lätta vingslag i ett trött sinne. En känsla som jag  håller på att lära mig är tillräcklighet.

Jag räcker till PUNKT. De krav som ställs på mig påverkar inte mitt värde. Och ett nej på en annans förväntan är inte ett nederlag, det kan vara början till ett helande.

Dina uppgifter är inte mina uppgifter, ditt kall är inte mitt kall. Mina gränser är mina gränser och dina gränser är dina gränser.

I dag hörde jag min mun säga saker som jag bara anat att mitt hjärta känner. Jag smakar på orden, undrar och tänker. Kanske det är just det som är sanningen. Ordet som jag inte visste men som ändå fanns.

Kanske jag behövde bli varse sanningen för att kunna gå vidare. Nästa ord smakar jag redan på tungan. ett nytt ord, ett spännande ord. Förändring.

Fredag i hjärtat

                                               Jag har fredag i bröstet fast det bara är torsdag
                                                            Hjärtat är lätt som en fjäder

                                                         Jag har gjort mitt dagsverk klart
                                                         Just nu finns det inga bekymmer

                                                       


                                                       
                                                                  

Kom sätt dig här vid Källan

                                                            Kom sätt dig här vid Källan
                                                                    här är vattnet klart

                                                              Låt ditt inre nu bli stilla
                                                              vattnet svalkar underbart

                                                           Kom sätt dig här vid Källan
                                                                  här är vattnet rent

                                                            Drick tills törsten slocknat
                                                                svalka dina trötta ben

                                                           Kom sätt dig här vid Källan
                                                              här behöver du inte mer

                                                     bara vara stilla och stressa inte mer

                                                           Kom sätt dig här vid Källan
                                                            

                                                                                             Miia 2012

                                                         
                             

                                                           

Ömtåligt, tåligt, ömt

Min hud är ställvis tunn och sårbar.
En blick, ett ord kan få huden att gå sönder.
Det hjälper inte att intala sig att inget känns, att jag inte såg eller hörde.

Huden går sönder.

Tåligt, ömt helar Han min ömtålighet.
Berättar att i min bräcklighet finns en styrka.

Att huden finns där, inte ett ogenomträngligt pansar utan ett tunt, tunt lager av levande celler som andas och känner. Mina skråmor och sår kommer att läka.

Sommaren som kommer

Esse marknaden 2011

Sommaren närmar sig
Tyvärr hinner jag inte som jag önskar med förberedelserna. Jobb, familj, vardag och sjukdomar tar sin beskärda del av tiden. Men jag planerar i allafall att kunna vara med på några marknader också i sommar. Antagligen blir det Bennäs hantverksmarknad, Krombi-dan eller Esse, de är på samma dag i år, det tycker jag är harmt för jag brukar se framemot just de två extra mycket. Sen medverkar jag på Klippans familjeläger. I fjol blev det inget café, men jag hoppas att jag i år orkar och hinner ha pärlcafé för vänner och bekanta. Mina smycken kommer att hittas på Café bryggan i Öja också i sommar och finns redan på Petterssons trädgård. Det är planen.

Från smulor av glas

                                                                Från smulor av glas
                                                                   skapade Du mig
                                                                  till ett kristallglas
                                                           skimrande och användbart

                                                                    Du fyller mig
                                                                   med den kraft
                                                                   jag behöver för
                                                                          dagen

                                                                           och
                                                                   ger mig mod
                                                                   att finnas till
                                                                                       ~Miia

När livet inte blev

                                                             När livet inte blev

                                                             En smärta stor
                                                            ett blad som vändes

                                                               oförklarligt

                                                  stigen som såg så självklar ut
                                                                 suddas ut

                                                            Famla i tomhet
                                                             söka nytt mål

                                                                inga ord
                                                       bara klamra sig kvar

                                                      ett steg, sen ett steg till....