fredag 22 februari 2013

I de ogråtna bäckfårorna, i de ogråtnas flod


                                                      I min kropp bränner smärta.
                                                             Mina muskler vet
                                            I min kropp finns en smärta som inte syns.

                                       Jag vet vad smärtan heter jag vet var den bor
                                   i de ogråtna bäckfårorna i de ogråtna tårarnas flod.
                                                          Vem är jag att bära?
                                                           Vem är jag att gå?

                                          Min kropp kommer ihåg, mina muskler vet.
                                                         Jag har burit sorg förut
                                     
                                         Kom, Minnen, smek mig med era varma händer,
                                                    lossa tårarnas knutna fäste
                                                         Ge mina tårar fria.

                                                                                       Miia 2013



Kroppen reagerar när inte vi gör det. Smärta-smärta-smärta- ogråtna tårar, obearbetade känslor.
Ge dig tid att känna, sörja. Tillåt dig själv att känna. När du inte själv orkar bära finns det En som går bredvid.

 " Tack Herre Jesus att jag aldrig är ensam med min sorg. Mina känslor, min tvivel eller min smärta. Tack att du är hos mig. När allt är mörk och jag inte hittar ut, visa mig ljus och lys en väg ut ur mörkret. Tack för tid att sörja. Tack för tid att hela. När tid är Tack för att jag får gå vidare utan de ogråtna tårarnasbörda."



söndag 17 februari 2013

Öppet igen!

                                                              miia-smycken shop




söndag 3 februari 2013

Lite mera jordnära - lite mera himmelshögt



För en tid sedan fick jag dela med mig av mina livs-pärlor på en morgonkaffe för kvinnor.
Jag tror alla har pärlor att dela med sig av. Alla har en livsberättelse. Alla får vi uppleva både glädje och sorg. Alla förändras genom livet.
De "pärlor" jag berättade om var inga guldkorn när de kom in i mitt liv. Inga skimrande smaragder utan skavande grå-svarta sorgekorn, större och mindre, mera och mindre smärtsamma. Men de har fått förvandlas till pärlor med livets pärlemor.
Att Gud fått arbeta med mitt liv har gjort en stor skillnad.

Ännu formar Han om mina skavande sorge-korn. Vissa saker är så smärtsamma och svåra att de behöver bearbetas på nytt och på nytt. De ligger stilla en tid och vilar och sen behöver de upp till ytan och slipas och formas.
Ibland vill jag inte förändring, ibland önskar jag att det gick snabbare eller mot en speciell riktning.
Det enda jag behöver veta är att Han vet, vem jag är och vem jag var ämnad att vara.